Det som hela tiden såg ut att bli en lugn kväll blev en fartfylld kväll... först åkte akutvagnen fram på A2 när en patient fick epilepsianfall... det höll på i ca 1½ timme... en halv timme senare fick en av mina patienter lungödem, så det var andra gången på knappt tre timmar som akutvagnen åkte fram.. och vi har ju världens bästa doktor, Nakisa, som jobbat hos oss... Hon ställer ALLTID upp för en... kommer snabbare än blixten, ger tydliga direktiv, hjälper till med det som ska göras och gör även skitgörat... guldstjärna i himmelen till henne!! :D
Nu ska jag slänga mig i dushen....
natti <3
Precis! När det är som värst så prioriterar jag pratandet till jobbet. För att sjukskriva mig är inget som existerar i min värld. Jo bara om jag brytit benet el nåt så det inte går att jobba. Och sen när jag kommer hem är jag tyst. Inte alltid, jusst när jag har kaos i hjärnan brukar jag säga. Men det är iaf skönt att få umgås. Men jag behöver ju inte jämt prata. Om jag känner mig trygg och välkommen kan jag bli glad igen. Som när man kommer hem till dig och Matte el till Emis och Edvin. :-)
SvaraRaderaAtt umgås med dig om Emis är rena rama semestern för mig. Ni är verkligen så himmla goa och snälla. Runt er känner jag mig fullkommligt normal fasten jag har en dålig dag. :-) Jag får bara vara utan att bli dömmd el att man snackar skit om mig.
Kram!/m