Har fortfarande inte kommit över gårdagens traumatiska nyhet.... fy fan vilken mardröm... jag får nästan lite ångest, för jag tänker typ : Tänk om det hände mig! ... Tänk om det var mina katter som bitit ihjäl mina chinchillor!? Jag kan känna hur paniken smått sprider sig i hjärtat... jag kan aldrig förstå hur det känns, men jag kan iaf föreställa mig... Det måste kännas som en mardröm man aldrig någonsin vaknar upp ur...
Stackars mammakatten som blivit av med sina bebisar, men också stackars hunden som förmodligen inte förstår exakt vad hon gjort för fel... ångest...
Jag ska inte skriva något mer, kan inte tänka på det mer..
STYRKEKRAM
over and out...
Åh fy, jag nästan kräks. Läskigt!!!
SvaraRadera