Reflektion

Jag fascineras dagligen över människors sätt att tänka och agera... och att jag alltid kommer fram till slutsatsen att många alltid sätter sig själv i främsta rummet... är inte det konstigt egentligen!? Speciellt om man jobbar inom vården eller har med vården att göra!?

Jag menar jag är där för patienternas skull, dom är inte där för min... Jag ska jobba för att patienterna ska blir bra och kunna gå hem samt att klara sig själva hemma, inte för att skynda på och underlätta min egen eller någon annans arbetsbörda... Ibland även saknad av förståelse att man har 5 eller 10 andra patienter att ta hand om också...

Jag fascineras också över hur svårt några har att sätta sig in i någon annans situation, vare sig det gäller livssituation eller arbetssituation... verkar inte som att folk vill veta!? orkar sätta sig in? eller bara skiter i det ändå??

aa... vad kan man säga!?