Morgonstund...

Har guld i mund...

Vaken och kan inte somna om sedan min älskade sambo kom hem för en stund sedan och var helt uppe i varv... Som ni förstår så åkte jag hem innan matchen och somnade direkt... Som en liten gris... Så jag var lyckligt ovetande om rysarmatchen, vilket nog var tur eftersom mina nerver ligger utanpå i sådana här sammanhang...

Men iaf så kom Mattias hem och vi kikade på höjpunkterna tillsammans, såg härenstam och renberg gråta glädjetårar och fick ett gott skratt åt deras inlevelsefulla matchreferat! Bra jobbat med det! Och grattis Sverige!

Avslutningsvis... Från det ena till det andra... Hur tänker man när man döper sitt barn till Bengt-Anton?? Och ffa hur tänker man när man är typ 25+ och inte väljer att kalla sig Anton (rätt och slätt)?!?! Om jag säger såhär, jag skulle aldrig döpa mitt barn till något dylikt... Det säger väl det mesta, utan att uttrycka sig plumpt?? :P