Ett mysterium...

Hur kan det ibland kännas som om tiden går alldeles för fort? Tex när man är ledig, när man är på resa eller när man ligger och försöker sova, men misslyckas?

Och hur kan det ibland kännas som o tiden går så oändligt långsamt? Som tex när man väntar på någon, på något?

Ibland kommer man på sig själv att tänka att det kändes ju nyss som om jag var 20, som när jag gick i skolan eller pluggade vidare... Bara för att inse att det var mer än fem år sedan... Galet...

Ibland går tiden så himla sakta... Som när man gå och väntar på en dag, en alldeles särskild, sorglig dag... Årsdagen då jag förlorade en del av mitt hjärta... Min kissebebis... Varje dag sedan den 11 maj 2012 har varit en dag då jag för första gången vaknat upp och inte haft min bebis där... Vi hade semester för första gången utan Algot, första sommaren som han inte var med... Första hösten, första snön (algot älskade snö ❤), första julaftonen, första nyåret... Snart första födelsedagen, första trysilsemestern, första våren och sedan första året...

Det här året har gått så långsamt att man bara vill "hacka sönder tiden"... Skynda snabbare... Få det överstökat... Som jag tjatat om sedan i maj... Det går inte en dag... Inte en sekund som jag inte tänker på Algot, som jag inte saknar honom...

Igår somnade jag halvt påklädd och innan jag gett mina pälsklingar mat... Jag vaknade inte ens när Mattias gick till jobbet i morse... HUR trött?

Iaf så hade jag vråldåligt samvete över att jag sovit ifrån mina djur, särskilt kaninerna som nästan äter mig ur huset... :P så de fick sin mat, massa hö och varsitt äpple som tröst...

När Mattias kommer hem vill jag bli av med mitt dåliga samvete och börjar berätta ovanstående.. Och då säger han att han gick och gav kaninerna mat och vatten när jag hade somnat... HAN ÄR TAMEJFAN BÄST! ❤

Nu var det ett tag sedan jag skrev... Det händer inte allt för mycket i mitt så kallade liv... Och framförallt inte så mycket intressant som är värt att dela med sig av... Känner mig ganska sur och bitter mest hela tiden... :(

Största anledningen till detta är att jag känner mig mentalt slutkörd... Det är jobb (bor typ där), diverse åtaganden på jobbet samt utbildningar på gång... Samtidigt som man vill försöka ha någon form socialt liv... Jag skulle kunna somna stående whenever you say...

Förutom nu då på kvällen/natten när man SKA sova... Då är det omöjligt!!!

Jag är så sur och grinig stor del av tiden hemma att jag är rädd att Mattias kommer att ledsna och lämna mig... Vet att jag överdriver lite kanske, men man blir inte direkt snäll av att jobba inom vården! :(

Ser fram emot vårens utbildningar som lite omväxling och att de förhoppningsvis kan ligga som grund för en rejäl och välförtjänt löneökning!

/ Ja e int bitter ja

Har haft svårt att sova de senaste nätterna, inte för att jag sover bort dagarna, inte för att jag dricker koffeinhaltiga drycker straxt innan läggdags utan bara ändå...

Jag funderar väldigt mycket på alla möjliga saker... Igår somnade jag visserligen snabbt... Kl 03:30 av ren och skär utmattning... Men annars grubblar jag som sagt mycket... Framtida renoveringsplaner... I morse blev jag alldeles till mig över att projekt som inte alls är så stort och svårt som jag tillslut lyckades få det att bli... Nu kan jag inte sluta tänka på hur jag ska lyckas med detta!?

Projektet är att bygga en ny tv-möbel av billybokhyllor (se bilden), men då kom jag på att då måste jag först måla väggen bakom vit och eftersom jag vill ha vitt eller ljusare golv i vardagsrummet så måste vi byta golv först... Och eftersom vi ändå planerar att slå upp en vägg i vardagsrummet och göra ett till sovrum, så kan vi ju göra detta på en gång, men då måste öppna för en dörr ut i hallen och göra om befintliga vardagsrumsdörren till ett öppet "valv". För att kunna bygga en ny vägg och för att öppna upp för en dörr, måste vi flytta lite elkablar och lampknappar etc.. Det lilla DIY projektet blev plötsligt enormt... Och nu förstår ni nog själva varför jag inte kan sova... Inte ens av utmattning när tankarna väl börjat snurra...

Ett knep som jag upptäckt de senaste dagarna är att sova upp och ned i sängen...dvs skavföttes med Mattias... Knäppt, men på något jävla sätt så funkar det...

Going nuts

/ M

Året 2012

Crap... Två gånger nu har jag skrivit långa årsresumeer från 2012, men båda har försvunnit för att paddan dog av batteribrist... Damn it!!

Året har bjudit på en massa roligheter men jag kommer nog ändå att minnas år 2012 som ett ganska ledsamt år. Sorgen över Algots död har överskuggat mycket av det roliga och jag har aldrig saknat någon så mycket eller gråtit över någon så mycket som jag gjort över Algot... men livet går vidare både här och i Nangijala ❤

2012 var också året som jag lade ned mitt chilleri... Dråpslaget blev när jag fick avliva tre chillor pga tandfel på kort tid, då var det inte längre lönt att hålla på... Jag gick från 17 till 9, och flera chillor hittade nya hem. Även mina fåglar flyttade hemifrån.

Året bjöd på flera roliga saker också... En vecka före min födelsedag föddes lilla R ❤ Vår lilla brorson (jag säger vår, fastän det är Mattias)... Han är bäst helt enkelt!! :)

Alice dök upp som en räddare i sorg-nöden... Och våra hjärtan fullkomligt smälte ❤ Och en dag stod plötsligt Tusse utanför vårt hus och ville bli räddad... Och han skulle ju bli tillfällig, men är kvar än ❤

En stor del av den regniga sommaren och hösten ägnade vi åt att spika å huset... QqSom inte blev färdigt iaf... Nya tag nästa sommar... Vi fick iaf lite solbränna ;)

Är så väldigt tacksam över mina fina vänner... Emelie, Marie, Karin, Maria G, Maria A, Sanna, Eva, Rebecka, Carro, Emma mfl... Vänner som ställer upp i vått och torrt!, jag älskar er ska ni veta! ❤ Och min familj såklart!❤❤❤

Nu siktar vi in oss på 2013... Kroatienresan i höst, träningen inför Beach 2013, utbildningarna i vår och förhoppningarna om att börja bilda vår egen lilla familj ❤

Idag trodde jag att jag skulle göra mitt livs bästa köp.. Men det var verkligen för bra för att vara sant!

Jag var och kollade på bilen som jag lade upp i går... Det var en fin bil, med diverse "mindre" fel som säljaren försäkrade sig om att fixa... Okej, men vad kunde han ge för min bil som inbyte då?
Två gånger försökte han få mig att säga vad jag ville ha för den, men jag kontrade med "vad bjuder du?" Han gick in och skulle kolla, kommer tillbaka och säger 50.000kr...

WHAT?! Jag frågar TRE gånger om han menar att jag ger min bil i inbyte mot golfen och inget mer, han svarar ja alla tre gångerna... Dock pratar han inte så bra svenska och han verkar inte förstå vad jag menar heller... Iaf vi blir ju väldigt nöjda med detta, då jag ju köpte bilen för 25.000kr... Jag skulle gå med vinst och var för några timmar helt upprymd, men sa samtidigt att " jag ska inte ropa hej, förrän jag är över ån"

Väl hemma började man ju fundera lite mer om att allt inte stämde... Bad mamma ringa och höra sig för vad som egentligen hade sagts (jag satt på innebandymatch och bilhandlaren skulle stänga om tjugo minuter). Mamma ringer upp mig och meddelar att det var för bra för att vara sant... Killen påstod att han sagt att vi kunde få köpa bilen för 50.000kr och att jag fick 9000kr i inbyte för min bil... OH HELL NO!!!

Helvete heller att jag släpper min bil för 9000kr!!! HELVETE HELLER!!! Aja, jag bryr mig inte om just den bilen... Nu vet jag iaf vad jag vill ha för typ av bil! :)

Nu är vi hemma hos Peter och kollar på skräckfilm :)
Q

Löv it

Idag hämtade jag ut min nya jacka och den satt som ett smäck!!! :) och JA... Det är äkta päls på kragen... Jag vet... Dubbelmoralen är total... Jag är en svag och dålig människa... Och jag skäms lite över detta, MEN nu är det som det är... Jag älskar jackan ändå!!

I morgon ska jag och mamma åka och kika på en bil i Stockholm... Hoppas att jag gillar den och kan pruta ned den till ett bättre pris... ;) *hoppas hoppas*

Puss

Denna vill jag åka och kika på

Dessutom har den kamkedja ;)

På jakt efter en ny bil

Ja... IGEN!

Jag ledsnar snabbt på saker och ting... Och särskilt när dessa saker och ting inte fungerar tillfredsställande... :(

Min "nya" bil som jag var så nöjd med i början har visat sig vara en stooor besvikelse!! jag är LIVRÄDD varje gång jag sätter mig i den och tar varje chans jag får att köra Mattias bil... Det är säkert många faktorer som spelar in i min rädsla för bilen, däribland osäkerhet från min sida... Om jag vetat det är väldigt moddigt på vägen så blir jag rädd, osäker och på helspänn och det gör säkert inte saken bättre...

Iaf kikar jag runt lite på bättre begagnade bilar och har insett att jag kanske måste gå upp lite mer i prisklass... Just nu kikar jag på VW och Volvo och lite lite på Audi ... Hoppas jag hittar någon bra och får medhåll av Mattias...

Wish me Luck

Stackars lilla Amelia

I natt har katterna (Tusse, Hümmud och Alice) hållit till i kök, hall och sovrum medan Amelia sovit i vardagsrummet. Imorse när Mattias skulle åka och jobba (vid 8.30-tiden) så frågade han mig om han skulle komma med Amelia så hon fick vara inne hos mig i sovrummet och mysa. Han försökte lirka med henne, men hon låg bra i vardagsrummet och Mattias åkte och jobbade. Jag stängde dörren till sovrummet för att få lite lugnt och ro eftersom Alice blivit sjukt lekstugan och rejsade fram och tillbaka mellan köket och sovrummet.

När jag vaknade här för en timme sidan och klev ut i hallen så såg jag att dörren till vardagsrummet var öppen... Alltså alla katterna var på samma yta, vilket i vanliga fall innebär KATTastrof! Eller iaf att katterna jagar Amelia... Men min första tanke var att Mattias släppt ut Amelia i morse, men på vintern brukar hon inte vara ute så många minuter innan hon vill komma in igen... Hmm... Och om han hade släppt ut henne så hade han ju sagt det...

Tog lite kattgodis och lockade och först kom Hümmud ( "jag-gör-allt-för-godis") sedan Tusse och Alice och jag lockade lite till och efter några sekunder kom en relativt glad Amelia ut från under vår bäddfåtölj... Hon var lite reserverad mot Tusse, men vågade gå förbi honom och in på toaletten för att dricka ur kranen... Tusse gick efter och då fräste Amelia, och T höll sig på avstånd...

Jag fick lite dåligt samvete översatt ha sovit så tungt som jag troligen gjort... Men jag brukar vakna av att katterna rejsar och har sig, men inte nu... Och jag hoppas att de faktiskt varit snälla mot Amelia... Tyckte dock lite synd om henne... Men jag hoppas att det ändå gjort alla katterna gott på ett sätt...


Nu är Amelia och Hümmud ute och leker i vårvädret (?!) ;)

Julfirande i dagarna tre

God jul kära vänner! Hoppas att ni haft en lugn och rofylld jul, det har jag! :)

Igår var vi hos svärfar och firade jul. Det bjöds på smörgåstårta och i julklapp fick vi något vi kommer att behöva inför höstens stora stora händelse, fickpengar till kroatienresan :)

Idag rullade vi ut till pappa i Knutby, ungefär samtidigt som det kablades ut att Helge Fossmo får fira sin första jul i frihet sedan allt hände... Sjukt!!

Iaf har vi haft en supermysig dag och ätit massor med mat, öppnat julklappar och spelat spel :)

Julklappar jag fått idag:
2st lampor av mattias
Bakskålar m lock
Kokbok Morbergs husmanskost
Bodyshop bodybutter + showergel :)

I morgon väntar ytterligare julfirande hos svärmor :) hoppas få träffa svägerska, svåger och lilla gossebarnet som ju var sjuka igår :(

God Jul/ Merry Christmas

Min samboplutt är sjuk... Lägligt såhär till jul... Aja... Lite feber som motas bort med ipren... He'll survive :)

Idag har vi flängt runt halva uppsala på julklappsjakt... Boländerna, city, gottsunda (ja ni hörde rätt!) och gränby...

Nu har vi ordnat så att tomten kommer med julisar till alla som varit snälla ;)

Nästa år blir det bara julklappar till de under 18... Blir så nedrans dyrt annars... Julklappsleken kanske??

Ska försöka sova nu... God natt

Nyktert nyår

I år firar vi nyår hos Emis och Edvin och jag har bestämt mig för att vara nykter (i år... igen). Varför? För att jag vill, för att jag kan. Och Nej, ingen bulle i ugnen ;)

Frågor på det?

En ängel till låns

Idag fick jag veta att en person, som förtjänat en alldeles egen speciell plats i mitt hjärta, tyvärr lämnat oss och flyttat till änglarna i himlen. :(

Jag lärde känna den här underbara personen för ganska precis åtta år sedan, och trots att jag inte träffat honom på väldigt länge så finns han ofta i mina tankar. Alltid när jag tänker på honom så blir jag glad och alldeles varm i hjärtat. Han hjälper mig i många situationer och så kommer han att fortsätta göra fastän han inte längre finns i fysisk form.

Vila i frid älskade vän! Du är saknad!

/"Gulliga-Mickis"

Det finns människor som 
kommer in i våra liv och lämnar det igen.
Det finns också människor som stannar en 
kort stund och lämnar fotspår i våra hjärtan.
Och vi är aldrig mer de samma.

                           /okänd

Man slutar aldrig förvånas över hur okunniga vissa människor är! Galet!!

25 år gammal och ryggen är som redan paj :(

Kom hem från jobbet, kollade lite på tv (halv-slackandes i soffan) gick sedan och lade mig och fick jordens jävla ryggont!! VAS minst 7!!! Ryggfilérna liksom krampade ihop... Gjorde vrålont!!!

Tur att jag har en sambo som är snäll och masserar litegrann... Skulle behöva gå till the real deal... Men man är ju rik när man är sjuksköterska... NOT

vill ha

Färgat håret...

Liksom alltid i sista minuten... de senaste gångerna var:

1. på nyårsafton (minns ni att håret skiftade i blå/grått?)
2. I somras innan sommarfesten (?) eller innan grillkväll här hemma
3. Och nu inför julfesten i morgon...

Och ALLTID kvällen innan, så att det inte finns någon återvändo... suck...

Iaf så blev det brunt... det skulle bli very light brown... MEN som vanligt blir det mörkare än planerat...  Vad skall jag göra nästa gång då? Mörkare/Rödare/ljusare??

puss

Hmm

Ligger och grubblar nu igen... :S

Har lite ångest över att vi begravde Algot i trädgården, istället för att kremera honom... Varför denna ångest? Jo, för att om/när vi någongång flyttar så måste vi lämna honom kvar :(

Jag VET att det är en knasig tanke, men jag blir jätteledsen när jag tänker på det :'(

Första vintern utan Algot... Han hade älskat snön ❤