De enda råttorna som är tillåtna i mitt hus är tamråttor (dvs chinchillor)...

Algot och Amelia sitter i köket och glor på köksluckorna... de har märkt att vintern är på intågande och att mössen är likaså... Hittade Algot på köksfläkten idag (av alla ställen, är förvånad över att fkälten inte gav vika för det 6kg (!!!) tunga kissekatten), i sin jakt på mössen som tassar i väggar och tak... Det är härligt att se att de är så fokuserade, de längtar säkert tillsdess att mössen tar sig in så att de kan roa sig med råttjakt om nätterna... Mindre härligt kommer det att vara när jag inser att de tar sig in... skulle en musj*vel springa över köksgolvet så dööör jag!! Jag är inte rädd för möss, råttor eller andra söta djur (ej insekter) så länge de är tama och/eller hålls i bur... men såfort de är icketama eller vilda kan vi kalla dem, så blir jag livrädd.. När jag bodde hemma i Knutby hittade jag en död mus i råttfällan i tvättstugan (Det var då vi renoverade toan intill köket och behövde duscha i tvättstugan), efter det så vågade jag inte gå i källaren ensam... hmm dock kan det bero på att alla vuxna alltid sa (när vi var små och inte fick vara i källaren ensamma) att kvisthålen i väggbrädorna i källartrappen var huggråttornas tillhåll... inte konstigt att man fått men för livet! Jag menar det finns inte ens något som heter huggråttor... men för mig känns det hur naturligt somhelst att det skulle kunna finnas... :P

Apropå att skrämma upp varann, så när jagoch Emis delade rum när vi var små, så hade vi sängarna bredvid varann (som i madicken) och låg alltid och skrämde upp varann med att det fanns rödögda troll under sängarna... varje kväll.... eller om de var röda och gröna och blåa troll?? Minns inte riktigt det heller... synd att minnen faller bort ju äldre man blir... :S Hursomhelst, så tröttnade mamma tillslut och tvingade oss att ligga med ryggen mot varann... och titta in i väggen... jag i vanliga väggen och Emis in i ryggen på en bokhylla som fungerade som avskärmare... Något som jag minns att jag HATADE att göra... jag tyckte att det var sååå tråkigt och jobbigt att titta in i väggen innan jag skulle sova... Några år senare var detta inget problem... men jag är fortfarande en aning mörkrädd... inbillar mig att jag ser saker i mörkret.. oftast om man är ensam utomhus... och speciellt som ikväll så det är dimmigt ute... Jag får sådana här obehagliga känslor av att vara övervakad... som om att någon står ett par meter bakom och bara väntar på att slå till... me det är BARA inbillning...

Det är synd som sagt att minnen faller bort... men när jag ändå är i farten och minns kan jag ju forsätta berätta om lite minnen :D

Malin är en människa man har många minnen tillsammans med... kanske för att vi typ bodde hos varann när vi var yngre... ett av de första minnena är från lekis när malin hade med sig sina plastbebisar Johan och Emma :D Och allt Barbie som Jossi senare fick ärva (?)... bråken om den snygga Ken dockan, som av någon anledning fick lov att vara värsta playern för att alla skulle vara nöjda... Eller när vi kunde leka med kortlekar... som om de vore barbiedockor... Eller playmot kanske? :P Vi kompletterade nog varann med leksaker tror jag! :D

Jag och Emis lyckades alltid bli osams när vi var med Malin också... inte så konstigt egentligen, vi var ju med varandra 24/7... hehe... vår hemliga klubb i lillstugan bakom Malin... :P Vi döpte den till Las Chickas efter tjejgänget i tre kronor... De enda killarna som var tillåtna var Thony och Emil... som vi en sommar umgicks mycket flitigt med... Och med dessa killar har man många minnen... främst med Thony... vi lekte i deras baracker på gården, lekte att deras minigrävare var vår bil... och han hade en cool gunga på baksidan av huset... en gammal barnstol knuten i ett träd... hej vad det gick!!

Andra minnen jag har från Malin är när vi skulle ha cykellopp runt huset, vi cyklade åt varsitt håll jag och malin och emis satt på trappan och klockade oss... en runda när vi möttes på framsidan mitt framför Emis så missade vi att kommunicera och krockade med cyklarna för att båda svängde åt samma håll... så det slutade med två volter med cyklar och allt :P Ett annat ögoblick hemma hos Malin var när Emis och Malin lurade mig at vi skulle leka blindbock (mnitt i vintern, utomhus) så jag knöt min halsduk över ögonen och började leta... rätt vad det var så fick jag något hårt i ansiktet... en fotboll (som hundarna bitit sönder) och som var fylld med is... gissa om jag blödde näsblod!? Sprang stortjutandes in med blodet rinnandes och Malins syster Petra tog hand om mig och skällde ut de andra två... :) Sedan dess har jag en liten knöl på näsan... så om jag någongång får för migg att göra ett nose-job, så vet jag vilka två jag ska vända mig till... :P


ÅH det är så mycket mer jag minns egentligen, men inte just för stunden... Men jag VILL minnas, hjälp mig att minnas!!!

natti puss <3

Man skulle ha ett minnessåll som Professor Dumbledore