14 maj 2012

Dagarna går, men saknaden består... Det är tufft men man hankar sig vidare genom vardagen... Håller sig precis ovanför vattenytan...

Det jag är allra mest rädd för är att glömma... Glömma alla hans egenheter som man älskar, glömma hur det var att klappa honom...❤

Dagen på jobbet har varit kaotisk... Inte så mycket på ytan, men inombords... Var fruktansvärt ofokuserad och rastlös... Som tur är så är mina kollegor de bästa!! Det gjorde såå mycket att jag fick berätta för dem om hur jag kände... Tack!! ❤

1 kommentar:

  1. Stackars!
    Förstår precis hur du känner.
    Men en sak kan jag lova, man glömmer inte de fina sakerna.
    De sitter som inpräntade på något vis.

    En dag kommer det kännas bättre!
    <3

    SvaraRadera

Sidvisningar förra veckan