30 maj 2012

Hittekatt...

Idag har jag gjort en god gärning... jag har räddat en katt från ett hemskt öde som den gick till mötes...

Under några dagars tid har en katt smugit omkring på vår tomt, en svart långhårig lite tufsig katt... Mattias såg den igår och sa att den satt och jamade åt honom...Och idag så kom den och gick på vägen helt lugnt, så då gick jag ut och lockade lite på den... och man märkte att han så gärna ville komma fram till mig, men att han inte riktigt vågade... Han kom närmare hela tiden, men skyndade sig sedan en bit bort...

Grannens katt Barney, var hela tiden i närheten och de tolererade varandra väl, vilker gav mig intrycket av att det var en hona (det visade sig vara en hane sedan)  och att det inte var en vildkatt eftersom den var så sällskaplig... Jag skickade iaf Mattias efter lite torrfoder och en låda/bur/flyttkartong eftersom jag tyckte att den såg hemlös och tufsig ut. Och med hjälp av maten lyckades jag locka till mig missen och vann hans förtroende. Jag fick klappa honom och han var superkelig och spann...

När jag klappade honom började jag gråta, han var så mager att jag inte trodde att det var sant! Pälsen gjorde ju att han såg mycker större ut, men det var verkligen bara skinn och ben... Jag lyfte upp katten och skulle till att stoppa ned honom i flyttkartongen som mattias kom och bar på (det enda han hittade lite snabbt!). Dock blev han rädd och sprattlade till, och jag blev rädd att han skulle klösa mig eller att jag skulle göra honom illa, så jag släppte honom... och han sprang iväg och gömde sig under grannens altan...

Jag parkerade mig utanför enda in- och utgången där katten gått in och började ringa runt till veterinär och samvetet. Det visade sig att ingen kunde hjälpa vid den här tiden (19-tiden) och jag skulle få låna en kattfälla, men inte förräns i morgon... så vi lade på...  Bad Mattias att hämta en varm tröja, en stol och lite mer mat... Fick maten och en filt och lyckades locka ut kissen (som ju var VRÅLHUNGRIG!!!), plockade upp honom och lindade in honom i en filt... han hade inga krafter kvar att kämpa emot... älsklingen <3

Stoppade ned honom i kartongen och åkte till Rembackens djurklinik en kilometer bort... där fick vi komma in nästan direkt och veterinären kände igenom honom och man letade efter chipmärkning. Han var chipmärkt och hans ägare bodde i Årsta. Katten hette Tesco...De kontaktades och ska hämta katten i morgon... I mina öron så lät det inte som att dom brydde sig det minsta om katten... :( Men jag hoppas verkligen att de ger honom den vård han behöver!!

Jag bad veterinären om att bli kontaktad oavsett i morgon, jag vill veta om ägaren tar hem katten eller om de vill avliva den, isåfall har jag sagt att jag tar den och letar upp ett hem åt den... Den är har för fint temperament för att bara avlivas...

Isåfall betalar jag för den vård den behöver och omplacerar den till ett bra hem!! Jag sa till Mattias när vi kom hem att: "Du vet att jag hade tagit av sparpengarna om det hade behövts!? Oavsett hur mycket det hade kostat" Han svarade bara: "Ja, jag vet att du hade gjort det... jag känner dig och jag vet hur du är när det gäller djur." Världens bästa sambo!! <3<3

Vi får väl se i morgon iaf, jag känner mig stolt över att jag har hjälpt denna katt och att skiter fullkomligt i om folk har svårt att förstå mitt handlande!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sidvisningar förra veckan