22 maj 2012

Gråter

Drabbades av överväldigande saknad av Algot ❤ här för en stund sedan... började plötsligt gråta hejdlöst och var (läs: är) otröstlig återigen...

Det känns så overkligt fortfarande... När man levt någon dygnet runt i fyra år, så är det såå svårt att anpassa sig till att denne någon inte längre finns (kroppsligt)...

Och hur glad jag än är att Alice ska flytta hit om 4 veckor, minst lika ledsen (om inte mer) är jag för att Algot ibte längre lever...

Älskar dig förevigt ❤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sidvisningar förra veckan