Drabbades av överväldigande saknad av Algot ❤ här för en stund sedan... började plötsligt gråta hejdlöst och var (läs: är) otröstlig återigen...
Det känns så overkligt fortfarande... När man levt någon dygnet runt i fyra år, så är det såå svårt att anpassa sig till att denne någon inte längre finns (kroppsligt)...
Och hur glad jag än är att Alice ska flytta hit om 4 veckor, minst lika ledsen (om inte mer) är jag för att Algot ibte längre lever...
Älskar dig förevigt ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar